fick en väldigt hemsk kännsla i skolan idag - folk brukar oftast sitta och prata med varandra och springa runt o fnittra har aldrig funnits en enda lugn stund - tills idag, alla man såg omkring sig var helt gråt färdiga i alla fall de flesta, ingen sa ett enda ord i morse, alla satt bara tyst och funderade. Försökte att inte tänka så mycket på de som hänt, med de går faktiskt inte att låta bli. Jag lider av de här, ja de gör jag verkligen. tårarna rinner så fort man ser eller hör om Ellinor. Hade de funnits någonting att göra, så hade jag gjort allt! för de är hon verkligen värd! Jag har också märkt att de inte finns någon glädje någonstanns nå mer, är faktiskt rätt så uppenbart! <3 vi saknar dig i livet.

Imorgon är det som sagt minnesstund för henne, en ide som kommer från hennes vänner. För min och Ronjas del körde de ihop sig åt helvete! hade planerat luleå för att vara barnvakt åt mig älskade lilla prins, med för mig att de själv klart att jag så på minnesstunden, luleå tar jag efteråt, hade tur att jag åker bil med pappa dit. Så har ju ingen tid att passa. Men nu ska jag tjata hit Ronja känns så konstigt att vara själv :s. vi sys och hörs.. säkert.

pussfuckinghejs <3